söndag 8 december 2013

Andra advent -- vinter


Snö, kyla och nordanvind. Rododendronbusken skyddar sig mot uttorkning genom att rulla ihop bladen.



Snön formas i vinden.



Planteringarnas kanter av cortenstål bildar grafiska mönster.

    Gjallarhorn: I fjol så...

söndag 1 december 2013

Åter var det sent i november


Ännu i slutet av november hittade jag några blad med höstfärger -- röd sockblomma.


Fontänens sista dagar före vintern.


Bänkar där man kan sitta en stund. Om det inte blir för kallt.


Och mellan stenarna väver backtimjanet sin ännu gröna matta.

söndag 10 november 2013

Göteborgs botaniska trädgård



Nu, i novembermörkret minns jag ljusare tider... som mitt besök i fantastiska Göteborgs botaniska trädgård. Det var i augusti 2011.



Denna trädgård täcker en yta på 175 hektar och är därmed en av de största botaniska trädgårdarna i världen. De bortre delarna utgörs dock av ett arboretum, ett skogklätt område med karaktär av vild natur.



Närmast ingången har trädgården en mer formell karaktär. Här finns planteringar med örtartade växter och med exotiska buskar och träd. 



I rododendrondalen finns det hundratals olika arter och sorter. Här rododendron 'Princess Anne', en mycket låg och tätväxande sort som får gulvita blommor på våren. Den blommar inte nu i augusti, men bladverket är också oerhört vackert.



Bortom rododendrondalen följer klippträdgården. Ett konstgjort vattenfall kastar sig utför branten och övergår till en porlande bäck.




För mig är den japanska avdelningen hela anläggningens höjdpunkt. Den ligger i en klyfta skuggad av höga träd, och under träden trivs växter från främst Japan. Vissa partier ger illusionen av äkta vild japansk natur.



Här är allt grönt och frodigt. Någon bar jord finns det inte.



På andra ställen får man känslan av en traditionell japansk trädgård -- med stenlagda gångar och en damm som man kan ta sig över på stenar utlagda i en vindlande rad.



Här en klassisk sammansättning av tre stenblock. Arrangemanget har en symbolisk innebörd med sitt ursprung i ett amalgam av Japans äldre religion, shintoismen, och den senare importerade buddismen. Enligt shintoismen är naturen besjälad och helig.

lördag 19 oktober 2013

Och hösten rullar på


Frostnätterna börjar. Den japanska lönnen har nu fått sin allra intensivaste höstfägring.



Tvåfärgat ger en särskild effekt. 



Och här den röda sockblomman, Epimedium rubrum, med varierande färgnyanser.  



Höst inne i växthuset, fikonplantan förbereder sin vintervila. I bakgrunden syns ett mönster jag inspirerats till av blomsterhandlaren och konstnären Tage Andersen.

    Faun: Satyros

lördag 5 oktober 2013

Höstens färger


Bergkörsbär, Prunus sargentii. Ett mycket tåligt träd som blommar vackert på våren, får små frukter som gläder fåglarna och nu på hösten ståtar med glödande röda färger innan bladen faller av. Härstammar från Japan som så många andra odlingsvärda växter.



Här har jätteramset, Polygonatum multiflorum, fått sin gula höstfärg medan funkiorna ännu står gröna.





Ännu en växt från Japan: en liten buskformig lönn, Acer palmatum 'Osakazuki'. Här har den just börjat få sin höstfärg, som kan övergå till en lysande scharlakansröd nyans.
Som de flesta japanska lönnar trivs den i skyddat halvskuggigt läge i djup mullrik jord.



Syrénhortensian, Hydrangea paniculata, även kallad "vipphortensia", har fortfarande blommor. Fördelen med hortensior är att de blommar sent på året då inte mycket annat i buskväg gör det. Syrénhortensian är dessutom härdig och lättodlad.



Sist men inte minst -- pärlrönnen, Sorbus koehneana. Denna eleganta asiatiska rönnbuske får bedårande dekorativa porslinsvita höstfrukter som framhävs av lövens blodröda höstfärg. Den förekommer också i handeln uppstammad som litet träd, men passar nog bäst som buske.

måndag 23 september 2013

Italienska trädgårdar -- bok och TV-serie

Bilden ovan är hämtad ur boken 'Italienska trädgårdar' av Ann Larås, och visar en utsiktspunkt i trädgården Il Tritone. Denna sagolika trädgård ligger i staden Sorrento, söder om Neapel.

På denna plats låg det under antiken en romersk villa som sägs ha tillhört ett barnbarn till kejsar Augustus. Villan förstördes av en tsunamivåg vid Vesuvius utbrott år 79. Skulpturer och andra föremål från den romerska villan fiskades upp från havsbotten då man skapade trädgården, och inlemmades i dess design.



Just nu kan man i Kunskapskanalen se en mycket välgjord BBC-serie i fyra avsnitt om italienska trädgårdar, med Monty Don som ciceron. Han besöker bland annat just Il Tritone. 

Denna trädgård ligger på en klippa med milsvid utsikt över Medelhavet, och liknar närmast en djungel. Genom den frodiga subtropiska växtligheten löper gångar från huvudbyggnaden och ut mot klippans kant. 



För att skapa avskildhet har man byggt murar vid klippbranten, som delvis stänger av utblicken över havet. Utsikten blir då inramad av fönsteröppningar som denna.

Il Tritone började skapas i slutet av 1800-talet och är alltså en relativt modern trädgård, men med många historiska inslag. Här berättar Monty Don om hur den blev till.








Och -- jag rekommenderar varmt Ann Larås bok om italienska trädgårdar. 
Den svenska upplagan finns inte längre i bokhandeln, däremot kan den fås i engelsk översättning eller kanske påträffas på antikvariat. Prova www.antikvariat.net  

Omslagsbilden visar en annan mycket berömd italiensk trädgårdspark: Ninfa.
Detta är egentligen ruinerna efter en stad som övergavs på 1300-talet och stått orörd sedan dess -- tills den för hundra år sedan varsamt började omvandlas till en unik trädgårdsanläggning.

    Ranarim: Fager som en ros

torsdag 12 september 2013

Att använda stenar i trädgården


Stenar i fokus. I en traditionell japansk trädgård är stenarna minst lika viktiga som växterna. Somliga japanska trädgårdar består nästan enbart av stenar, placerade i en bädd av krattat grus.

En sådan trädgård försöker jag inte efterlikna. Men jag låter mig inspireras att använda stenar på ett medvetet sätt, som i bilden härovan. Denna sten kom fram när jag grävde ut golvet i växthuset, och den hade en personlighet som passade för placering intill näckrosdammen. För att stå stadigt är den till hälften nedsänkt i marken.



Somliga stenar har legat öppet på marken lång tid och är beväxta med lavar. En sådan har jag tagit vara på och lagt som centralpunkt i en plantering med perenner och buskar. Bakom stenen står en japansk lönn, Acer palmatum 'Osakazuki', till vänster om denna skymtar japansk starr, Carex morrowii 'Ice Dance', och till höger några strån av droppax, Chasmanthium latifolium.



Denna rödaktiga sten som jag lagt i en skuggplantering omfamnas av bergenia, kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' och en liten japansk lönn.



En annan rödaktig sten, i motsatt ände av samma skuggplantering, omfamnas av en mycket livskraftig sorts alunrot, Heuchera villosa 'Autumn Bride'. Denna alunrot har inget svenskt namn såvitt jag vet, den härstammar från frön jag köpt hos Jelitto.



En grå sten som sällskapar med en liten japansk cypress, Chamaecyparis obtusa 'Drath'. De omges av marktäckande perenner, taggpimpinellerna Acaena buchananaii (med bruna fröställningar) och A. microphylla med sina lustiga rödaktiga fröställningar.



Stenar är bra till mycket. Här har jag ställt dem på rad som sidostöd för en trädgårdstrappa.

lördag 24 augusti 2013

Dagens växt: tovsippa



Tovsippa, Anemone sylvestris. Den växer vilt i Sverige men är sällsynt, finns mest bara på Öland och Gotland. Man kan enkelt dra upp denna sippa från frön, jag gjorde så förra året och plantorna på bilden är nu drygt ett år gamla.

Tovsippan blommar från slutet av maj till början av juni. Den sprider sig med utlöpare, ungefär som höstanemonerna.



Den växer mycket kraftigt om den får god jord, bra dränering och ett soligt läge. Eftersom jag blev så nöjd med resultatet av den första sådden har jag i år dragit upp en ny generation tovsippor:

Här är de just utplanterade på växtplatsen.
 
   Ranarim: Hinåhätta

söndag 18 augusti 2013

Sensommarblomster


Nu är tiden kommen för sensommarens blomster; ovan en höstanemon. Det finns flera arter, jag är inte helt säker på vilken av dem detta är då plantan fanns på platsen före min tid men troligen är det Anemone hupehensis
Höstanemoner sprider sig med underjordiska utlöpare, och denna planta täcker nu bortåt en kvadratmeter.

Härdigheten varierar mellan olika arter och sorter av höstanemon, men gemensamt för dem är att de som namnet anger blommar sent på säsongen och in på hösten.

Höstanemonerna sägs trivas bäst i sol/halvskugga men enligt min erfarenhet trivs de utmärkt i en skuggplantering. 

En sak att se upp med är att höstanemoner kan bli ogräsartade om de trivs på platsen. I en annan del av denna skuggplantering växte det silvrig höstanemon (Anemone tomentosa), som jag tog bort för att i stället plantera rododendron. Ännu ett par år senare kommer det ständigt upp nya skott av denna höstanemon från rotbitar som blev kvar i jorden, och jag har tvingats till kemisk bekämpning för att sätta stopp för detta.



Ovan: dagöga (Heliopsis helianthoides 'Summer nights') med brittsommaraster (Aster amellus 'Rudolf Goethe') i bakgrunden.
Även dessa är sent blommande perenner. Jag har dragit upp dem från frö och valde färger som skulle passa bra med en faluröd laduvägg som bakgrund.

 Dagögat överraskade genom att börja blomma redan första säsongen, jag sådde fröna i februari och drog upp plantorna i ett uppvärmt växthus. Nu börjar de redan gå i blom.

Brittsommarastrarna tog det lite lugnare -- jag drog upp dem från frö förra året och de blommar först nu, andra sommaren.



Rudbeckia fulgida 'Deami' -- kallas på svenska praktrudbeckia. Och nog är den praktfull när en hel klunga av den slår ut på sensommaren. Blomningen fortsätter sedan långt in i september. Denna mycket användbara perenn har jag dragit upp från frön, plantorna började blomma andra säsongen. Nu är de inne på tredje året.

lördag 29 juni 2013

Sommarkväll


Nu strax efter midsommar är kvällarna långa och ljusa. Solen dalar långsamt mot horisonten och näckrosens blommor slöt sig när de hamnade i skuggan. Det är tid att vila.



Pärlrönnen står i en matta av rödbladig pimpinell, Acaena inermis 'Purpurea', med kontrasterande inslag av blommande gul fetknopp, Sedum acre. Pimpinellens färg upprepas i pärlrönnens purpurröda grenverk.
 
    Enya: Boadicea

torsdag 20 juni 2013

Återbesök i Enköpings parker



Ovan: pioner i Kölnbacksparken        Nedan: aklejruta i Drömparken

Den lilla staden Enköping har blivit känd för sina vackra parkanläggningar. I synnerhet då Drömparken, som ursprungligen ritades av den nederländske landskapsarkitekten Piet Oudolf.


Vid mitt första besök för ett par år sedan ägnade jag en hel dag åt att uppleva de viktigaste parkerna -- Drömparken, Fridegårdsparken, Pastor Spaks park, Kölnbacksparken, Munksundskällan, Klosterparken och Strömparterren.

Då jag följande år återkommer för att förnya bekantskapen med dessa parker lägger jag märke till om något förändrats. Och om förändringen är till det bättre är det ju glädjande. 

Tyvärr är det inte alltid så. Speciellt Drömparken har gett mig en vag känsla av besvikelse vid mina återbesök.

En så viktig park som Drömparken förväntar man sig ska skötas oklanderligt. Men vid mitt senaste besök den 19 juni kunde jag inte undgå att märka att ogräset höll på att ta över på några plättar, och att det dessutom fanns tämligen stora helt kala partier där inget alls växte. Detta strax före midsommar.

Sådant är deprimerande att skåda. Jag får en obehaglig förnimmelse av deklassering. Och börjar associera dessa tecken på nedgång i en park med något mycket större: ett Sverige i begynnande förfall.

Ett land som inte bryr sig om att vårda sina parker och andra delar av sitt kulturarv är ett land i förfall.

Ett land där makthavarna i sitt vanvett förslösar statens pengar genom att leka godhetsapostlar, för att framstå som något slags helgon i omvärldens ögon. Skrymtare är de.

Och det finns fler exempel på förfallet. Norrvikens trädgårdar utanför Båstad är ett sådant. Här har nu en av landets främsta trädgårdsparker hamnat i händerna på ett byggföretag, med avsikten att delvis omvandla parken till ett privat bostadsområde. 

Det finns flera märkliga turer i denna dystra historia, bland annat drevs anläggningen framgångsrikt under några år av trädgårdskonstnären Tage Andersen, men han kunde inte fortsätta då parkens dåvarande ägare, en stiftelse, inte ville ge honom de långsiktiga villkor han begärde. I stället valde man att fortsätta som förut, mot konkursen.

Ett annat exempel är Botaniska trädgården i Visby, som hotas av en nedskärning av driftbidraget med en tredjedel.   

Nej, Drömparken väckte denna gång dystra tankar hos mig. Däremot fann jag att de övriga parkerna såg hyggligt bra ut ännu och kunde ge mig en smula glädje.

Här den skuggiga och rogivande Strömparterren.

I Fridegårdsparken porlade det ännu i den lilla vattenkonsten, i Strömparterren stod ormbunkarna frodiga under magnoliorna, och i Munksundskällan tog en ekorre en slurk vatten i klotlönnarnas skugga. 

Klosterparken -- här hade buxbomhäckarna skadats, troligen av svampangrepp. Det härjar en förut okänd svampsjukdom på buxbom, och mot den finns ingen bot.

I övrigt såg Klosterparken rätt välskött ut, förutom ett avsnitt som invaderats av fröogräs -- som inte syns här på bilden.



Ovan: vit blågull i Klosterparken

OCH: Dessa spadar ser jag som en symbol över att det ännu finns hopp.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...