fredag 20 juni 2014

Besökstradition: Enköpings parker


För mig har det blivit något av en tradition att varje sommar besöka de vackra parkerna i Enköping -- så ambitiöst gjorda att de nu är den lilla stadens kanske främsta turistmål. (Tidigare inlägg: juni 2012 - augusti 2012 - juni 2013 samt på min äldre hemsida Trädgårdsdrömmar.nu)
I Kölnbacksparken var det nu pionernas tid. Denna fantastiskt blommande planta är av sorten "Scarlett O'Hara" (efter den hyllade skådespelerskan i "Borta med vinden").

Fördelen med enkelblommande pioner är att blommorna inte blir så tunga att de tynger ner stjälken mot marken. För fylldblommiga sorter tenderar det att krävas någon stödanordning.



Dagliljor i Kölnbacksparken. Jag brukar inte vara så entusiastisk för dagliljor, men på denna plats i halvskugga och med en klippt häck som bakgrund, blir det effektfullt.

I England kallas ju en blomrabatt för "border", syftande på att man där vanligen anlägger sina planteringar med en mur eller en klippt häck som bakgrund. Detta ger en helt annan effekt än man får av en friliggande plantering i en gräsmatta.



Klassisk vy från Fridegårdsparken. Fågelbadet med sitt diskret sipprande vattenflöde är verkligen populärt hos fåglarna (särskilt gråsparvarna), såg jag.



Fridegårdsparken: blommande paradisbuske som sprider en utsökt väldoft. Brukar inte gilla paradisbuskar då jag sett alltför många stå och se risiga ut, men denna var oemotståndlig.



I centrala Enköping finns det även arkitektoniska pärlor som denna vackra villa i nyklassicistisk stil på Drottninggatan, intill Pastor Spaks park.



Drömparken -- det främsta dragplåstret bland Enköpings parker. 
I förgrunden en jättestäpplilja mot bakgrund av en blålila flod av stäppsalvia i olika färgnyanser. För några år sedan fanns här många jättestäppliljor men nu var de flesta försvunna.

Här har jag noterat att Piet Oudolfs ursprungliga design gradvis förändrats. Från början dominerades denna park av olika prydnadsgräs, men successivt tenderar dessa att ersättas av mer traditionella blommande perenner.

Detta kan man tycka olika om. Jag gissar att de flesta av parkens besökare uppskattar vanliga blommande växter mer än de uppskattar prydnadsgräs, men samtidigt är det synd om parken tappar sin ursprungliga säregna karaktär.



Ovan: Elfenbensstormhatt (Aconitum septentrionale) framför kantnepeta.



I år noterade jag ett påtagligt inslag av aklejruta i Drömparken. En oerhört vackert blommande perenn, men blomningen är tyvärr rätt kortvarig.



I flera av Enköpings parker blommade just nu krolliljorna. Till vänster en bild från Klosterparken och nedan från Strömparterren.

Jag stannar gärna en stund i den skuggiga Strömparterren, som domineras av olika slags magnoliaträd med en undervegetation av ormbunkar och andra skuggväxter -- och livas upp av krolliljorna.



I parken Munksundskällan får jag en känsla av att vara skyddad från omgivningens distraktioner och larm. Parken omsluts av en lärkträds-häck, och den skuggas av klotlönnar och andra stora träd. I mitten porlar vattnet lågmält i en kristallklar damm.



Jag gjorde en avstickare till idéträdgårdarna uppströms längs åkanten, och noterade detta originella arrangemang kallat "Labyrinten". Det består av en kortklippt labyrintisk gräsgång i en yta av långt ängsgräs.

tisdag 10 juni 2014

Växter som musik

"Arkitektur är frusen musik" -- så ska Johann Wolfgang von Goethe vid något tillfälle ha uttryckt sig. Och på hans tid var det självklart att all arkitektur värd namnet skulle ge en estetisk upplevelse. Fasader och andra ytor skulle tex. livas upp av olika slags ornament, och överhuvudtaget var det viktigt att en byggnad utöver sin rent praktiska funktion skulle bjuda på en fest för ögat.
Till vänster: port  i centrala Visby.

Det var först med funktionalismen på 1930-talet som arkitekturen definitivt bröt med dessa ambitioner. Nu blev det plötsligt fult att ge en byggnad någon rent estetisk utsmyckning. (Översatte man en sådan funkisbyggnad till musik, skulle den musiken bli högst onjutbar!)

Om man nu ser hus-arkitektur som frusen musik, så är också trädgårdsarkitektur en slags musik -- men inte en gång för alla frusen i en form, utan i ett tillstånd av subtil förändring. En grupp växter initierar ett dominerande estetiskt tema genom att slå ut i blom under några veckor och försvinner sedan i bakgrunden, medan andra växter med senare blomning istället träder fram och uttrycker ett annat tema.

Det är inte bara blommorna som skapar sådana estetiska teman, utan även bladverket. Olika typer av bladverk kan spelas ut mot varandra och skapa estetiska harmonier på liknande sätt som olika instrument i en orkester tillsammans skapar musikaliska harmonier.


Ovan: helt olika bladformer samspelar. Hasselört och japansk lönn.



Här är det framförallt bladens färger som skiljer sig åt. De limegröna bladen till höger är Heuchera villosa 'Autumn Bride', till vänster syns rödskaftig daggkåpa och i bakgrunden skymtar klippstånds 'Desdemona'.


-- och här är det stora köttiga funkiablad som kontrasterar mot den skira myskmadrans små blad, medan jätteramsets bågar bidrar med visuell kontrapunkt.



Bergenia och kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' har liknande bladformer, medan storlek och färg är olika.



Vänder man så blicken en aning åt höger ändras kompositionen. Japansk lönn och hasselört blir aktiva deltagare -- och dessutom bidrar stenblocket nu starkt med sin massiva närvaro.

söndag 1 juni 2014

Dagens perenn -- jätterams


Jätterams, Polygonatum x hybridum, skjuter blixtsnabbt upp sina trekvarts meter höga bågformiga stjälkar i maj. Jag låter jätteramset sprida sig efter behag i bakre delen av en skuggrabatt där marken är täckt av myskmadra -- som blommar samtidigt med jätteramset. 

I denna plantering sticker också några olika sorter av funkia försiktigt upp sina blad; nu i slutet av maj är plantorna ännu små men de kommer inom några veckor att dominera platsen med sina omfångsrika bladrosetter.



Blommorna hänger som små vita klockor med grön kant från de bågböjda stjälkarna.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...