När det våras

Äntligen! Vintern har rasat ut och de första lökväxterna spirar nu. Dessa krokusar började titta fram ur marken redan innan snön hade försvunnit helt. De står i en plantering invid en norrvänd vägg och har skugga i stort sett hela dagen. Trots detta verkar de trivas bra och tycks bli flera år från år.

Tyvärr är jag lite osäker på vilken sorts krokus detta är, eftersom de planterades före min tid. Men jag kan utesluta snökrokus (Crocus tommasinianus), eftersom de enligt min erfarenhet bara öppnar sig då solen skiner på dem. Snarare gissar jag på att detta är någon sort av vårkrokus (Crocus vernus) eller möjligen blå bägarkrokus (Crocus biflorus).

Dagens växt: buskpionen

Denna buskpion hittade jag på den mest osannolika av platser: i en plantering invid väggen av ett höghus, i ett miljonprogramsområde. Där stod flera buskpioner tillsammans med andra buskar av mera förväntat slag -- någon typ av spirea var det kanske. 

Kombinationen fungerade faktiskt mycket bra, eftersom buskpionernas enda egentliga prydnadsvärde ligger i den fantastiska blomningen. Pion-buskarna är däremot glesa, knotiga och taniga. Denna tanighet doldes av de anspråkslösa men tätväxande spireabuskar som buskpionerna var helt invävda i.

Effekten av dessa överdådiga pionblommor som kontrast mot den torftiga och sterila förortsmiljön var närmast overklig.

Pionbuskarna i miljonprogramsområdet är av arten Paeonia suffruticosa, 'Rock's variety' -- eller med modernare namngivning 'Gansu-gruppen'. De är troligen avkomlingar av frön från en insamling gjord av Joseph Rock 1925 i Gansu-provinsen i Kina. Några frön hamnade i Bergianska trädgården utanför Stockholm, och gav upphov till rosablommande plantor som sedan fröförökats vidare.

Inneboende i växthuset

31 mars, Påskdagen. Inne i "mitt" lilla växthus står några brätten med perennplantor på tillväxt. Här vinteriberis (Iberis sempervirens) två månader efter sådd.

En av mina skulpturer i stengods, som nu funnit en plats i växthuset. Denna är inspirerad av neolitiska lerkärl från Kina.

En gyllne orm ringlande sin väg över en stålplåt. Ormen  av tennlegering, gjuten i sandform, sedan förgylld. Bor i växthuset.

Faun: UNDA ur albumet LICHT      Unda attingit      Te et abducit      Te in profunda      Sicut es unda

Dagens växt: kungsängslilja

Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris) är egentligen inhemsk i Centraleuropa men introducerades av Olof Rudbeck till dåvarande Botaniska trädgården i Uppsala (numera kallad Linnéträdgården) under senare halvan av 1600-talet. Därifrån spred den sig söderut längs Fyrisån till Kungsängarna, några låglänta och sanka ängsmarker söder om Uppsala, och från den platsen härstammar denna liljas svenska namn.

Liljorna på bilden växte flera kilometer längre söderut, vid Fyrisåns strandkant nära dess utlopp i Ekoln. Jag har också sett dem vildväxande vid Hammarskogs herrgård, som ligger vid Ekoln en halvmil väster om Fyrisåns utlopp. Så Olof Rudbecks introduktion av denna lilja i Sverige blev mycket framgångsrik.

I vilda bestånd av kungsängslilja finns det märkligt nog två färgvarianter växandes sida vid sida -- den purpurlila varianten är vanligast men det förekommer även en vit form. Båda varianterna uppvisar det karakteristiska rutmönstret på kronbladen.

Kungsängsliljan är en populär trädgårdsväxt. Lökarna planteras på hösten, och liljorna blommar sent i maj månad. Växtplatsen ska helst vara fuktig, och jorden får inte torka ut ens under viloperioden på sommaren. Om den trivs sprider den sig.

Dagens buske: kameleontbuske

Kameleontbusken, Actinidia kolomikta, räknas ofta som en klängväxt snarare än en buske. Kanske en klängande buske? Dess främsta prydnad är de flerfärgade bladen, vars främre delar skiftar i vitt och rosa. I juni får den vita äppelblomsliknande blommor, som dock är rätt oansenliga. 

På hösten kommer det eventuellt, om man nu har att göra med en honplanta, små frukter som faktiskt är ätliga -- kameleontbusken är nära släkt med den klängväxt som producerar "kiwifrukter". Det sägs förövrigt att det bara är honplantorna som får den dekorativa bladfärgen.

Kameleontbusken härstammar från Kina och Japan. Den är mycket härdig och ska klara sig till zon 5, dvs. långt upp i Norrland.

    Enya: Boadicea