Snö, kyla och nordanvind. Rododendronbusken skyddar sig mot uttorkning genom att rulla ihop bladen.
Snön formas i vinden.
Planteringarnas kanter av cortenstål bildar grafiska mönster.
Gjallarhorn:
I fjol så...
Ännu i slutet av november hittade jag några blad med höstfärger -- röd sockblomma.
Fontänens sista dagar före vintern.
Bänkar där man kan sitta en stund. Om det inte blir för kallt.
Och mellan stenarna väver backtimjanet sin ännu gröna matta.
Nu, i novembermörkret minns jag ljusare tider... som mitt besök i fantastiska Göteborgs botaniska trädgård. Det var i augusti 2011.
Denna trädgård täcker en yta på 175 hektar och är därmed en av de största botaniska trädgårdarna i världen. De bortre delarna utgörs dock av ett arboretum, ett skogklätt område med karaktär av vild natur.
Närmast ingången har trädgården en mer formell karaktär. Här finns planteringar med örtartade växter och med exotiska buskar och träd.
I rododendrondalen finns det hundratals olika arter och sorter. Här rododendron 'Princess Anne', en mycket låg och tätväxande sort som får gulvita blommor på våren. Den blommar inte nu i augusti, men bladverket är också oerhört vackert.
Bortom rododendrondalen följer klippträdgården. Ett konstgjort vattenfall kastar sig utför branten och övergår till en porlande bäck.
För mig är den japanska avdelningen hela anläggningens höjdpunkt. Den ligger i en klyfta skuggad av höga träd, och under träden trivs växter från främst Japan. Vissa partier ger illusionen av äkta vild japansk natur.
Här är allt grönt och frodigt. Någon bar jord finns det inte.
På andra ställen får man känslan av en traditionell japansk trädgård -- med stenlagda gångar och en damm som man kan ta sig över på stenar utlagda i en vindlande rad.
Här en klassisk sammansättning av tre stenblock. Arrangemanget har en symbolisk innebörd med sitt ursprung i ett amalgam av Japans äldre religion, shintoismen, och den senare importerade buddismen. Enligt shintoismen är naturen besjälad och helig.
Frostnätterna börjar. Den japanska lönnen har nu fått sin allra intensivaste höstfägring.
Tvåfärgat ger en särskild effekt.
Och här den röda sockblomman, Epimedium rubrum, med varierande färgnyanser.
Höst inne i växthuset, fikonplantan förbereder sin vintervila. I bakgrunden syns ett mönster jag inspirerats till av blomsterhandlaren och konstnären Tage Andersen.
Faun: Satyros
Bergkörsbär, Prunus sargentii. Ett mycket tåligt träd som blommar vackert på våren, får små frukter som gläder fåglarna och nu på hösten ståtar med glödande röda färger innan bladen faller av. Härstammar från Japan som så många andra odlingsvärda växter.
Här har jätteramset, Polygonatum multiflorum, fått sin gula höstfärg medan funkiorna ännu står gröna.
Ännu en växt från Japan: en liten buskformig lönn, Acer palmatum 'Osakazuki'. Här har den just börjat få sin höstfärg, som kan övergå till en lysande scharlakansröd nyans.
Som de flesta japanska lönnar trivs den i skyddat halvskuggigt läge i djup mullrik jord.
Syrénhortensian, Hydrangea paniculata, även kallad "vipphortensia", har fortfarande blommor. Fördelen med hortensior är att de blommar sent på året då inte mycket annat i buskväg gör det. Syrénhortensian är dessutom härdig och lättodlad.
Sist men inte minst -- pärlrönnen, Sorbus koehneana. Denna eleganta asiatiska rönnbuske får bedårande dekorativa porslinsvita höstfrukter som framhävs av lövens blodröda höstfärg. Den förekommer också i handeln uppstammad som litet träd, men passar nog bäst som buske.