Den klassiska sibiriska ärtbusken, alias karaganen (Caragana arborescens) förekommer i flera skepnader. Här ett par uråldriga stamympade exemplar på en kyrkogård i Enköping. Deras bisarra former skapar en närmast surrealistisk stämning i denna miljö, strax intill en medeltidskyrka (Vårfrukyrkan).
Annars används karaganen, alias den sibiriska ärtbusken, mest som häckväxt. Om man vill ha en mycket tålig klippt häck passar den bra ända långt uppe i Norrland. Men en sådan häck måste klippas regelbundet, annars förvandlas den till en rad förvuxna risiga buskar.
Karaganhäckarna var vanligare förr, jag minns dem från min barndom; de har en speciell doft, lite som att sniffa ner i en skål med råa ärtor. Numera ser man mest denna tåliga växt som uppstammad, och i form av sorten 'Lorbergii'; fjäderkaragan. Denna har trådsmala blad, närmast dill-liknande, och grenarna hänger litet i topparna. Resultatet är ett graciöst litet träd — jag planterade själv ett sådant häromåret.
Det finns även en "gråtande" sort med hängande grenar, kallad 'Pendula' alias hängkaragan. Alla dessa är mycket härdiga och lättodlade små träd som får plats i en liten trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar