Min vanliga vinterhobby: dra upp perennplantor från frön. Här är det vinteriberis, Iberis sempervirens, som jag sådde för två veckor sedan. De började gro inom en vecka.
De flesta andra perenner har frön som tar längre tid på sig innan de gror, och ofta måste fröna dessutom utsättas för en köldperiod för att gro överhuvudtaget.
Jag brukar hålla mig till de "enklare" fröna, och dessutom kan man hos den tyska fröfirman Jelitto köpa specialbehandlade frön av vissa "svåra" sorter, som gror utan köldbehandling. De kallas gold nugget-frön. Och det är verkligen värt att betala några kronor extra för att slippa en massa krångel.
Man sparar för övrigt mycket pengar på att dra upp egna perennplantor jämfört med att köpa dem; en egenuppdragen planta kanske kostar ett par kronor medan en köpt brukar kosta minst runt 50 kronor. Och vill man snabbt skaffa flera hundra plantor rör det sig om åtskilliga tusenlappar.
Redan som barn roades jag av att plantera frön för att se hur de grodde. Till exempel stoppade jag ner apelsinkärnor i blomkrukor och fascinerades av att det snart spirade upp en liten planta.
Jag drömde om att denna skulle utvecklas till ett fint träd med riktiga egenodlade apelsiner på, men tyvärr trivs inte apelsinträd i vårt inomhusklimat så dessa plantor tynade bort så småningom.
Större framgång hade jag med att plantera pumpor i mammas blomrabatter, där de snart konkurrerade ut blommorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar