torsdag 27 september 2012

Höstfägring


Höst. Ett fint duggregn lämnar vattendroppar på taggpimpinellens (Acaena inermis 'Purpurea') purpurfärgade blad.  
Pärlrönnen, Sorbus koehneana, har nu mogna snövita frukter med blodröda stjälkar; de  lyser mot taggpimpinellens mörka bladverk. 

Liksom många andra odlingsvärda växter härstammar pärlrönnen från Ostasien (Kina); taggpimpinellen däremot från Nya Zeeland.

Mitt i sommaren brukar det finnas en hel del att titta på i en trädgård, men framåt hösten är det kanske inte så mycket som fångar intresset.

Då uppskattar man om det finns växter med färg- och formstarkt bladverk, som tex. bergbambun (Fargesia murielae 'Bimbo'), i kombination med det rödbladiga höstsilveraxet (Actaea simplex 'Brunette') — se bilden här till vänster.

Den sistnämnda är en mycket mörkt purpurfärgad perenn som blir två meter hög och inte börjar blomma förrän sent i september månad. Blommorna är rosavita och väldoftande.

Denna speciella mörkbladiga sort, 'Brunette', är patenterad, och man förväntas inhämta tillstånd om man vill föröka den.

Perenner drar jag vanligen upp från frö, men 'Brunette' har jag ärligen inköpt tre plantor av. En bra investering, då de trivs utmärkt på sin plats och står fint mot bakgrunden, en fasad av gult tegel.

Och visst finns det ett och annat som blommar även på hösten. Exempelvis har jag både balsamaster, Aster ageratoides, och praktrudbeckia, Rudbeckia fulgida 'Deami', blommandes nu den tredje veckan i september — se nedan.



    Praktrudbeckian gör sig mycket bra mot bakgrund av gullris och en faluröd ladvägg. Balsamastern sprider sig lite som den vill i ett stenparti där den bakas av solen under sommaren.



En  annan gulblommande höstperenn: Ligularia dentata 'Desdemona'; en mörkbladig sort av klippstånds, som här sällskapar mycket smakfullt med de limegröna bladen av Heuchera villosa 'Autumn bride'. 

Den sistnämnda har nog inget svenskt namn; jag har dragit upp den från frön inköpta hos min standardleverantör: den tyska fröfirman Jelitto
Detta är en mycket starkväxande nordamerikansk alunrot-art som blommar i augusti-september med vita vippor.

söndag 23 september 2012

Höstrea på Plantagen



Nu slumpar trädgårdsbutikerna bort sommarens sortiment av växter. Häromdagen tittade jag in på Plantagens höstrea. Där fanns en enorm massa barrväxter att välja bland. 
Enligt skyltningen kostade plantorna på detta bord dels 199 kr/st, och dels fick man 50 % rabatt. Hur nu priset blev i slutändan fick jag inte riktigt klart för mig.



Det verkade som om man helt nyligen fått in en enorm leverans av thujaplantor — inte särskilt klokt såhär sent på säsongen tycker jag...

Så fanns det flera bord med barrväxtplantor som reades med "50 % av ordinarie pris". Men ordinarie pris fanns inte angivet i klartext på etiketterna. Man reade tex. några plantor av brödgran: 

Ja, brödgranen är ju inte vinterhärdig i Sverige annat än möjligen i de allra sydligaste delarna, alltså i zon I. Här i Uppsala är det zon III på gränsen till zon IV. Så den avstod jag från att köpa.

Av någon orsak är det tämligen vanligt att Plantagen saluför fleråriga växter som absolut inte är vinterhärdiga här i trakten där de säljs.



Nåväl, jag hittade till sist ett par barrväxtplantor som verkade värda att köpa. Dels var det den pigga lilla ormskinnstallen ovan, som har det komplicerade latinska namnet Pinus heldreichii var. leucodermis (alias "Pinus heldreichii" och alias "Pinus leucodermis").

Plantan i korgen är en dvärgform som kallas 'Malinki'. Den lär bli ungefär två eller möjligen tre meter hög, och hälften så bred, efter många års träget växande. 

Ormskinnstallen växer vilt i bergstrakter i Sydeuropa och sägs trivas på kalkhaltig mark; den är alltså inte någon surjordsväxt i motsats till vissa andra tall-arter.

Den andra barrväxt jag föll för var en cypress, Chamaecyparis obtusa 'Drath'. Denna art härstammar från Japan, och dess dvärgformer har varierande härdighet. (Exempelvis har jag misslyckats med en annan odlingsform av arten, Ch. obtusa 'Nana'.)

Men eftersom jag blev mycket förtjust i denna plantas vackra blågröna färg och charmigt rufsiga växtsätt tar jag chansen att den ska kunna trivas i Uppsalas klimatzon. 
Här har jag just planterat ut den — marktäckaren runtom är en taggpimpinell, Acaena buchananaii, som jag dragit upp från frön.

Enligt litteraturen ska odlingsformen 'Drath' av den japanska cypressen kunna bli ungefär lika stor som den ovannämnda ormskinnstall-dvärgen som fullvuxen, dvs. ett par-tre meter hög och hälften så bred. Om den får leva och ha hälsan.

torsdag 13 september 2012

Vatten i trädgården



Katten tar sig en slurk vatten ur näckrosdammen. Denna hankatt betraktar området som en del av sitt revir, och dyker upp då och då för att inspektera. 

Nyligen har jag fått igång ett par vattenkonster, en liten fontän och en vattentrappa (ringarna på vattnet kommer från fontänen).

Vattentrappan drivs av en pump som egentligen ska vara nedsänkt i dammen, men jag har lyckats få pumpen att fungera på torra land med hjälp av en backventil. Pump och filter är inhysta i ett slutet utrymme, "pumphuset", skyddat från yttre påverkan.

På dammens smalaste ställe har jag murat fast en sten att kliva på, så att man kan kliva över till andra sidan. Stenen ser ut att sväva i vattnet, eftersom dess fundament är svartfärgat genom tillsats av svart pigment i murbruket.

  Hedningarna: Täss'on Nainen ur albumet TRÄ

tisdag 4 september 2012

Dagens buske: brakved


Brakved, på latin Rhamnus frangula (eller Frangula alnus), är en rätt oansenlig buske som finns vildväxande i Sverige. Den är tålig långt upp i Norrland och klarar både soligt och skuggigt läge.

En intressantare och mer dekorativ form av brakveden syns på bilden ovan, denna odlingsform har smala nästan trådlika blad och kallas 'asplenifolia' — på svenska "fjäderbrakved". Här växer den i sällskap med miskantusgräs och annat i Munksundskällan, en av Enköpings vackra parker.

Munksundskällan har sitt namn efter en källa på denna plats som använts sedan urminnes tid; området var under medeltiden en ö och på ön fanns ett munkkloster som det ännu kan skönjas spår av på en kulle i närheten.

För att nu återgå till brakveden, så sägs denna buske kunna bli gott och väl tre meter hög med tiden. Blommorna är oansenliga och man använder den för de dekorativa bladens skull. 
För övrigt finns det en mycket elegant variant med nästan pelarformigt växtsätt av denna smalbladiga odlingsform, som kallas 'Ron Williams' och saluförs under varumärket "Fine Line". Även denna form sägs vara mycket tålig och lättodlad.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...