söndag 28 augusti 2016

Kullahalvön: Nimis och Krapperups slott


Krapperups slott, på tre sidor omgivet av en imponerande vallgrav.


Sent på dagen, solen dalade mot horisonten men belyste ännu slottets baksida. 



I den formella parken norr om slottet var det mest gräsmatta med spridda klassiskt konventionella rosenrabatter men vid en sidobyggnad såg jag några frodiga perennplanteringar, här höstrudbeckia (Rudbeckia laciniata).



Solen går ner strax, jag får återvända vid annat tillfälle för att gå runt i hela slottsparken...


§§§§§§§§§§§§§


Tidigare på dagen besökte jag bland annat Lars Vilks konstverk Nimis på Kullahalvöns nordsida.



För att komma till Nimis (och Arx) tar man sig först till en hembygdsgård, där vägen slutar. 
(Här syns oxå den hyrda cykel jag använde för att ta mig runt på Kullahalvön -- på småvägar, genom en kohage och över en stätta.)

-- Den stora folkvandringen av besökare till Nimis drar förbi hembygdsgården och fortsätter längs en kraftigt upptrampad, och delvis mycket brant, kilometerlång stig ner mot stranden.


Enligt Lars Vilks ligger Nimis och Arx i "den kungliga republiken Ladonien", men enligt myndigheterna handlar det om svartbyggen.




Nimis började byggas på 1980-talet av drivved, men materialet har fått kompletteras med annat virke. 


Det hela består av ett närmast labyrintartat system av gallerier längs marken, plus flera till synes fallfärdiga tornkonstruktioner.

Konstruktionerna har skadats både av vinterstormar och av brand, men har byggts upp igen.


Effekten av tornen i Nimis förstärks om man låter dem avteckna sig i silhuett mot himlen och havet. 

Det kryllade av besökare i och runt Nimis och Arx, jag gissar att det kan röra sig om åtskilliga tiotusentals  personer på ett år.




I bakgrunden syns Arx, som ska ha byggts på 90-talet. Jag orkade tyvärr inte ta mig ända fram dit då terrängen är oerhört svårframkomlig (och mitt balanssinne inte så lysande numera). Marken är täckt av stora stenblock vräkta huller om buller.

Hur Lars Vilks orkade genomföra dessa byggprojekt, helt för hand och utan vägförbindelse, är en gåta för mig.



För Lars Vilks egna funderingar -- se vilks.net.

Inför Nimis 30-årsjubileum 2010 skrev Vilks:
"...I morgon den 31 juli är det 30 år sedan Nimisprojektet inleddes. Det var alltså 1980. 1982 inleddes de omfattande rättsprocesserna som pågick under 20 år. Nimis är fortfarande illegalt men för att få bort det måste en rättsprocess genomföras med ägaren sedan 1986, Christo. Christo är bosatt i New York vilket i praktiken gör det omöjligt för myndigheterna att komma någonvart.
Uppskattningsvis mer än 40 000 besökare kommer till platsen varje år och de flesta är entusiastiska. Men det är fortfarande ett kontroversiellt konstprojekt vilket man t ex kan se om man läser i kommentarerna i DN.
30-årsdagen kommer att firas med ett tal av konstnär Vilks. Ladonien, den fria stat som bildades 1996, kommer att genomföra en folkomröstning angående om Sverige skall anslutas till landet. Alla kan rösta oavsett nationalitet. Röstning kan ske antingen på plats eller HÄR. Ladoniens Minister of Art & Jump kommer att göra ett av sina protesthopp. Det blir också flagghissning och nationalsång. Projektet kommer att fortgå till 2030..."

        Gjallarhorn: Hjaðningaríma från albumet Sjofn

lördag 6 augusti 2016

Sensommar



Liljor vill jag ha mycket av i min lilla trädgård. Detta är sorten 'Casablanca', en orientlilja. Planterade ett tiotal lökar tidigt på våren 2015, och de har etablerat sig mycket bra.



Orientliljor ska enligt boken stå "soligt, varmt och skyddat", vilket de gör i min trädgård. Jag har planterat dem i en solig rabatt, i söderläge.

Fördelen med dessa hybrider, framför liknande rena arter, är att de är mer lättodlade. Kungsliljan (Lilium regale)  brukar tex. enligt min erfarenhet lägga sig på marken om stjälken inte får stöd, och madonnaliljan (Lilium candidum) sägs vara allmänt svårodlad.














Ovan: skymning, nu riktigt lyser liljorna i dunklet.

Nästa steg blir att plantera krolliljor. De lökarna är mycket dyra men jag unnar mig ändå detta, då krolliljorna har en alldeles speciell charm i mina ögon.




Häromdagen, i Köpenhamn -- så råkade jag passera en intressant växtanläggning.



Detta är i stadsdelen Christianshavn mittemot turistfällan Nyhavn, som skymtar i bakgrunden ovan.
Mycket snyggt gjort med låga marktäckande växter på upphöjda vallar mitt i betongen.

Den numera framlidne trädgårdskonstnären Helge Lundström gjorde någon liknande anläggning på sin tid -- robusta planteringar i utskurna ytor mitt i en asfaltrefug. Dessa beskrivs i boken "Sten, vatten, växter", som jag har skrivit en liten recension av på min äldre hemsida Trädgårdsdrömmar.nu.

Boken är sedan länge utgången på förlaget, jag lyckades hitta den på antikvariat. Rekommenderas.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...