onsdag 10 december 2014

Att bli av med en stubbe


På min nya skånska tomt stod det en enorm stubbe i ett hörn; den sades vara efter en alm som fått almsjukan. Nu var den i vägen för mig då jag tänker plantera en tujahäck längs muren mot gatan.


Därför anlitade jag proffshjälp från Helgessons TrädTjänst för att bli av med stubben. Därifrån kom det en man med en stubbfräs, ett monster till maskin som tuggade sig igenom stubben och spottade ut den i form av en stor hög flis. Processen tog ungefär en timme.




Detta var första gången jag sett en stubbfräs i arbete. Kraftiga don, den hade tom. fräst sig in litet i murens stengrund bakom stubben såg jag när jobbet var färdigt. Ja jag är då imponerad av den maskinens kapacitet.



Slutresultat: ett rejält dike där stubben stått. Här ska det planteras en tujahäck till våren!

  Gjallarhorn: Oravais minuet  från albumet Sjofn

lördag 25 oktober 2014

Skåne i oktober


Nu har jag alltså flyttat från Uppsala till Skåne. Och här har jag äntligen för första gången i mitt liv en egen liten trädgård -- som än så länge mest bara är en gräsplätt. Men i omgivningen finns det vacker natur att glädjas åt.



Att klimatet är mildare här än i Uppsalatrakten märks tydligt. Bambu ska jag också plantera i min trädgård. 


    Garmarna: Vittrad

fredag 5 september 2014

Sommaren som var - del 2

Denna sommar hann jag också vara på Öland i ett par dagar. Där såg jag en väderkvarn...



...och en katt. Den väntade på någon tror jag.



Alla sorters blommor har sin speciella charm -- både ängens väna blomster...



-- och trädgårdens överdådiga pioner (här sorterna 'Adolphe Rosseau' och 'Lady Alexandra Duff' i Uppsalas botaniska trädgård).



Nyligen har man skapat en parkanläggning stor som en fotbollsplan ute vid Lantbruksuniversitetet, i Uppsalas utkant. Här utbildas ju landskapsarkitekter bland annat. 
Sockblomma och funkia är mycket vackra och användbara perenner, och här har man tagit vara på deras möjligheter.



Och även i min egenproducerade plantering har jag använt sockblomma. Den har turligt nog trivts bra på platsen, och jag har kunnat föröka den genom att dela på stora etablerade plantor.

lördag 23 augusti 2014

Sommaren som var - del 1


Ofta var det bra cykelväder.



Och i kanten av veteåkern växte mångfalden.



En bokskog i Skåne (Söderåsen) hann jag besöka.



Från Söderåsens krön såg man långt.



Och över Söderåsen flög det en kväll en luftballong.

   Ranarim: Hjärtats vals/När rågen blir mogen

lördag 5 juli 2014

Bok: Trädgårdsvisioner av Hannu Sarenström

För några decennier sedan var utbudet av trädgårdslitteratur tämligen torftigt. Jag minns hur jag på den tiden försökte hitta en bok om perenna växter på biblioteket -- allt jag då fann var en trist volym med grådaskiga svartvita foton i.

Men det var längesedan. Nu har jag gott och väl en hyllmeter trädgårdsböcker i min bokhylla, och de är sprängfyllda med härliga färgfoton. 

På senare år har jag blivit aningen blasé på den enklare sortens trädgårdsböcker, sådana som tex. beskriver hur man kan gjuta blomkrukor i betong eller bygga en kompostlåda. Sådana böcker har förstås sin funktion, men själv är jag mer intresserad av litteratur som inspirerar genom att visa hur växterna i en trädgård kan användas för att skapa en sammanhängande komposition.

Ett exempel på en sådan bok är Trädgårdsvisioner: gyllene stunder och glömda misslyckanden av Hannu Sarenström. Denne entusiast har en förmåga att skriva personligt och engagerande om sina personliga upplevelser i trädgården; han har gett ut flera andra sådana böcker där man kan följa hans utveckling som trädgårdsamatör.

I denna hans senaste bok syns det att han nu blivit mer av ett proffs. Han tänker inte längre i termer av den-eller-den alldeles förtjusande blomman, utan ser växterna mer som ett material med olika egenskaper som ska infogas i en övergripande komposition -- det vill säga ungefär som en utbildad landskapsarkitekt resonerar. (Se tex. den fantastiska boken 12 trädgårdar av Ulf Nordfjell.)

Sarenström har också pedagogiska ambitioner; han visar hur han resonerat när han kombinerar olika växter i sina planteringar så att helheten ska få maximal estetisk effekt. Särskilt intressant är hans recept på en rabatt som blommar hela säsongen och långt in på hösten -- något som inte är alldeles enkelt att åstadkomma.

Bokens bildmaterial är mycket instruktivt och tilltalande, och jag blir riktigt avundsjuk på hans fantasifulla trädgård och det vackra gamla hus mitt i trädgården som han bor i.

tisdag 1 juli 2014

Dagens buske: liten stefanandra



Här växer och frodas liten stefanandra (Stephanandra incisa 'Crispa') i Enköpingsparken Munksundskällan. Denna låga buske brukar användas just på det här sättet; som marktäckare -- och detta är det kanske mest eleganta och lyckade exempel jag kan påminna mig ha sett. Buskarna är stora och frodiga och täcker marken mycket effektivt.



Under klotlönnarna blir det mycket skuggigt, men stefanandrabuskarna frodas ändå. Enligt litteraturen ska stefanandran ha lätt jord för att trivas och vara härdig till zon 3, själv har jag inte försökt mig på att odla den.



Här en tämligen nyetablerad rad av stefanandrabuskar i en plantering på ett murkrön. Plantorna breder ut sig genom rotslående sidogrenar.

fredag 20 juni 2014

Besökstradition: Enköpings parker


För mig har det blivit något av en tradition att varje sommar besöka de vackra parkerna i Enköping -- så ambitiöst gjorda att de nu är den lilla stadens kanske främsta turistmål. (Tidigare inlägg: juni 2012 - augusti 2012 - juni 2013 samt på min äldre hemsida Trädgårdsdrömmar.nu)
I Kölnbacksparken var det nu pionernas tid. Denna fantastiskt blommande planta är av sorten "Scarlett O'Hara" (efter den hyllade skådespelerskan i "Borta med vinden").

Fördelen med enkelblommande pioner är att blommorna inte blir så tunga att de tynger ner stjälken mot marken. För fylldblommiga sorter tenderar det att krävas någon stödanordning.



Dagliljor i Kölnbacksparken. Jag brukar inte vara så entusiastisk för dagliljor, men på denna plats i halvskugga och med en klippt häck som bakgrund, blir det effektfullt.

I England kallas ju en blomrabatt för "border", syftande på att man där vanligen anlägger sina planteringar med en mur eller en klippt häck som bakgrund. Detta ger en helt annan effekt än man får av en friliggande plantering i en gräsmatta.



Klassisk vy från Fridegårdsparken. Fågelbadet med sitt diskret sipprande vattenflöde är verkligen populärt hos fåglarna (särskilt gråsparvarna), såg jag.



Fridegårdsparken: blommande paradisbuske som sprider en utsökt väldoft. Brukar inte gilla paradisbuskar då jag sett alltför många stå och se risiga ut, men denna var oemotståndlig.



I centrala Enköping finns det även arkitektoniska pärlor som denna vackra villa i nyklassicistisk stil på Drottninggatan, intill Pastor Spaks park.



Drömparken -- det främsta dragplåstret bland Enköpings parker. 
I förgrunden en jättestäpplilja mot bakgrund av en blålila flod av stäppsalvia i olika färgnyanser. För några år sedan fanns här många jättestäppliljor men nu var de flesta försvunna.

Här har jag noterat att Piet Oudolfs ursprungliga design gradvis förändrats. Från början dominerades denna park av olika prydnadsgräs, men successivt tenderar dessa att ersättas av mer traditionella blommande perenner.

Detta kan man tycka olika om. Jag gissar att de flesta av parkens besökare uppskattar vanliga blommande växter mer än de uppskattar prydnadsgräs, men samtidigt är det synd om parken tappar sin ursprungliga säregna karaktär.



Ovan: Elfenbensstormhatt (Aconitum septentrionale) framför kantnepeta.



I år noterade jag ett påtagligt inslag av aklejruta i Drömparken. En oerhört vackert blommande perenn, men blomningen är tyvärr rätt kortvarig.



I flera av Enköpings parker blommade just nu krolliljorna. Till vänster en bild från Klosterparken och nedan från Strömparterren.

Jag stannar gärna en stund i den skuggiga Strömparterren, som domineras av olika slags magnoliaträd med en undervegetation av ormbunkar och andra skuggväxter -- och livas upp av krolliljorna.



I parken Munksundskällan får jag en känsla av att vara skyddad från omgivningens distraktioner och larm. Parken omsluts av en lärkträds-häck, och den skuggas av klotlönnar och andra stora träd. I mitten porlar vattnet lågmält i en kristallklar damm.



Jag gjorde en avstickare till idéträdgårdarna uppströms längs åkanten, och noterade detta originella arrangemang kallat "Labyrinten". Det består av en kortklippt labyrintisk gräsgång i en yta av långt ängsgräs.

tisdag 10 juni 2014

Växter som musik

"Arkitektur är frusen musik" -- så ska Johann Wolfgang von Goethe vid något tillfälle ha uttryckt sig. Och på hans tid var det självklart att all arkitektur värd namnet skulle ge en estetisk upplevelse. Fasader och andra ytor skulle tex. livas upp av olika slags ornament, och överhuvudtaget var det viktigt att en byggnad utöver sin rent praktiska funktion skulle bjuda på en fest för ögat.
Till vänster: port  i centrala Visby.

Det var först med funktionalismen på 1930-talet som arkitekturen definitivt bröt med dessa ambitioner. Nu blev det plötsligt fult att ge en byggnad någon rent estetisk utsmyckning. (Översatte man en sådan funkisbyggnad till musik, skulle den musiken bli högst onjutbar!)

Om man nu ser hus-arkitektur som frusen musik, så är också trädgårdsarkitektur en slags musik -- men inte en gång för alla frusen i en form, utan i ett tillstånd av subtil förändring. En grupp växter initierar ett dominerande estetiskt tema genom att slå ut i blom under några veckor och försvinner sedan i bakgrunden, medan andra växter med senare blomning istället träder fram och uttrycker ett annat tema.

Det är inte bara blommorna som skapar sådana estetiska teman, utan även bladverket. Olika typer av bladverk kan spelas ut mot varandra och skapa estetiska harmonier på liknande sätt som olika instrument i en orkester tillsammans skapar musikaliska harmonier.


Ovan: helt olika bladformer samspelar. Hasselört och japansk lönn.



Här är det framförallt bladens färger som skiljer sig åt. De limegröna bladen till höger är Heuchera villosa 'Autumn Bride', till vänster syns rödskaftig daggkåpa och i bakgrunden skymtar klippstånds 'Desdemona'.


-- och här är det stora köttiga funkiablad som kontrasterar mot den skira myskmadrans små blad, medan jätteramsets bågar bidrar med visuell kontrapunkt.



Bergenia och kaukasisk förgätmigej 'Jack Frost' har liknande bladformer, medan storlek och färg är olika.



Vänder man så blicken en aning åt höger ändras kompositionen. Japansk lönn och hasselört blir aktiva deltagare -- och dessutom bidrar stenblocket nu starkt med sin massiva närvaro.

söndag 1 juni 2014

Dagens perenn -- jätterams


Jätterams, Polygonatum x hybridum, skjuter blixtsnabbt upp sina trekvarts meter höga bågformiga stjälkar i maj. Jag låter jätteramset sprida sig efter behag i bakre delen av en skuggrabatt där marken är täckt av myskmadra -- som blommar samtidigt med jätteramset. 

I denna plantering sticker också några olika sorter av funkia försiktigt upp sina blad; nu i slutet av maj är plantorna ännu små men de kommer inom några veckor att dominera platsen med sina omfångsrika bladrosetter.



Blommorna hänger som små vita klockor med grön kant från de bågböjda stjälkarna.

lördag 24 maj 2014

Den muterande syrénen



En gång för en del år sedan planterade jag ett par syrénbuskar med vita blommor, såkallad "vit bondsyrén". Den ser ut såhär, och de första åren var alla blommor som väntat vita.



Tio år senare såg en del av buskaget ut såhär. Rena trolleriet!
Förklaringen måste nog vara att ett skott muterat (såvida inte plantan var ympad på en grundstam av denna sort, som skjutit upp skott från roten) -- i växtvärlden kallas en sådan mutation en "sport". Skottet har så småningom växt ut till en kraftig gren med många stora vackra blommor på.

Lustigt nog hade jag gått och ångrat att jag planterade vanliga vita syréner, när det finns så många sorter med starka och vackra färger. Nu blev jag bönhörd.

måndag 19 maj 2014

Dagens växt: ormöga


Ormöga (Omphalodes verna) är en mycket vacker vårblommande perenn med ett oattraktivt svenskt namn. Den är en utmärkt marktäckare i halvskugga/skugga. 
Blommorna har en intensivt lysande blå färg som här kompletteras elegant av en självsådd gulsippa.



Det finns också en vitblommande form av ormöga, som har rent snövita blommor.

onsdag 14 maj 2014

Ett par vårblommande buskar


Av Rhododendron finns det åtskilliga arter och hundratals sorter. Blomningstiden varierar mycket. Somliga blommar redan i maj i Mellansverige och andra inte förrän långt in i juni.

Denna nyplanterade buske är en Rhododendron 'Cunninghams White' -- en relativt tidigblommande sort. Dessutom är den en av de härdigaste av alla rododendron och bör fungera här på gränsen till Zon 4. 
Avgörande för inköpet var att denna planta dessutom är av typen "Inkarho", dvs. den är ympad på en kalktålig grundstam och kan därför planteras i vanlig trädgårdsjord. Det är annars krångligt med rododendron att man tvingas byta ut jorden mot speciell torvbaserad rododendron-jord.



En annan tidigblommande rododendron: Rhododendron 'Jacksonii'. Denna hör enligt expertisen till de allra tidigaste. 
Busken på bilden har något mer gulaktiga blad än normalt; den har haft en släng av näringsbrist som nu börjar gå över efter gödsling.



Magnolior är helt fantastiskt vackra då de blommar. Tyvärr är de rätt ömtåliga och bara några få sorter kan odlas i Mellansveriges stränga klimat. Denna var märkt i plantbutiken som "Susan" vilket är uppenbart fel -- Magnolia "Susan" är en av de såkallade "sekreterarmagnolior" som togs fram vid Arnold Arboretum i Boston, USA och uppkallades efter kvinnor som arbetade vid arboretet. Och den sorten har rosa blommor (som också har en helt annan form än de ovan). 
För övrigt finns det en bättre sort med rosa blommor, som kallas "Galaxy".

Denna magnolia, som efter tio år blivit knappt meterhög, är troligen en stjärnmagnolia, Magnolia stellata.  Den hankar sig fram här på en någorlunda vindskyddad plats.



Mahonian är en ofta i villaträdgårdar planterad vintergrön buske, som tenderar att stå och se allmänt sorglig och ovårdad ut. Det beror främst på att den inte tål att utsättas för direkt sol tidigt på våren. Bladen torkar då ut och blir bruna. I övrigt är den lättodlad och ska klara sig till Zon 4.

På våren, i maj, får mahonian klasar av smörgula krydd-doftande och av humlor älskade blommor som senare åtföljs av blådaggiga bär. Ovanstående buske står helt i skugga direkt intill en vägg, och trivs utmärkt där.
 
    Enya: Boadicea
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...