Till Madeira reser man för att uppleva den fantastiska naturen, och tack vare levadorna -- kanaler som leder vatten från de höga bergens toppar ner till bebodda trakter -- är det enkelt att ta sig fram i den mycket branta terrängen.
(tv.) Ibland försvinner levadorna in i tunnlar i berget. Denna tunnel är 300 meter lång, men inte svår att ta sig igenom. Ficklampa rekommenderas.
(th.) Överallt växer det Agapanthus, Afrikas blå lilja, förvildad längs levadorna. Till stora delar är den vegetation man ser på Madeira inte den ursprungliga, utan införd från andra delar av världen.
En häck av brokbladig aukuba, Aucuba japonica 'Variegata'. Denna buske är knappast vinterhärdig i Sverige annat än möjligen på skyddade lägen i zon I. Har sett den i Botan i Visby, där den hankar sig fram.
Den levada vi ägnade oss mest åt att följa var denna -- Levada dos Tornos. Man når den enkelt på olika ställen med någon linjebuss från Funchal. Däremot fanns det nästan aldrig någon skyltning fram till levadan, denna prydliga skylt var ett lysande undantag.
Vy från Levada dos Tornos. På Madeira finns det knappt en enda plan yta att ställa ett hus på; ön är egentligen en urgammal utslocknad vulkan som reser sig tvärbrant upp ur havet.
Vy ner mot havet från samma levada.
Utsikt över den lummiga trädgård som omger Horténsia Tea Rooms. Detta trevliga ställe ligger precis intill Levada dos Tornos, och en paus för att avnjuta deras äppelpaj med vispgrädde plus a good cup of tea rekommenderas starkt om ni har vägarna förbi.
Där levadan passerar förbi raviner, som kan förvandlas till forsar vid häftiga regn, är den övertäckt för att inte spolas bort eller fyllas med skräp.
Vid vårt besök var vädret mest soligt, och ravinerna tämligen torrlagda förutom några gölar.
Detta var mitt andra besök på Madeira, första gången jag var här var för trettio år sedan. Liksom då bodde jag i ett rum mitt i huvudorten Funchal, men denna gång hade jag sällskap av min son.
Vi hälsades vid ankomsten till hotellrummet av denna regnbåge.
Mitt i Funchal kunde det se ut såhär, i februari. Bougainvillea i full blom klänger på husfasaden.
Drakblodsträdet, Dracaena draco, härstammar från Kanarieöarna men odlas lite överallt i subtropiska områden i världen.
Överallt vällde det ut olika exotiska blommande växter längs väggar och murar.
Här väller det ut något som påminner om rododendron men troligen är något helt annat.
Fortsättning följer...
Någon cm. snö kan för all del vara trevligt som omväxling.
Busken med det fint förgrenade grenverket är en frilandshibiskus (Hibiscus syriacus) som jag just flyttade till denna plats härom dagen. Den hade hamnat i skuggan av muren och borde trivas mycket bättre som den står nu -- i söderläge.
Infarten till tomten är aningen blockerad för tillfället, jag fick just tre kubik sättsand levererat en tidig morgon.
Hade samlat på mig en jättehög med avfallsmaterial, flera kubik träflis, lera, grästorv och annat som måste bort.
(7,5 TON enligt fakturan.)
Fick det hämtat, och sanden hemkörd samtidigt.
I det milda vädret kan jag gräva i marken och flytta en pionplanta. Grannens katt inspekterar arbetet.
Katter blir alltid så intresserade när man gräver i jorden.
Balansera på höga höjder är oxå roligt.
Min vanliga vinterhobby: dra upp perennplantor från frön. Här är det vinteriberis, Iberis sempervirens, som jag sådde för två veckor sedan. De började gro inom en vecka.
De flesta andra perenner har frön som tar längre tid på sig innan de gror, och ofta måste fröna dessutom utsättas för en köldperiod för att gro överhuvudtaget.
Jag brukar hålla mig till de "enklare" fröna, och dessutom kan man hos den tyska fröfirman Jelitto köpa specialbehandlade frön av vissa "svåra" sorter, som gror utan köldbehandling. De kallas gold nugget-frön. Och det är verkligen värt att betala några kronor extra för att slippa en massa krångel.
Man sparar för övrigt mycket pengar på att dra upp egna perennplantor jämfört med att köpa dem; en egenuppdragen planta kanske kostar ett par kronor medan en köpt brukar kosta minst runt 50 kronor. Och vill man snabbt skaffa flera hundra plantor rör det sig om åtskilliga tusenlappar.
Redan som barn roades jag av att plantera frön för att se hur de grodde. Till exempel stoppade jag ner apelsinkärnor i blomkrukor och fascinerades av att det snart spirade upp en liten planta.
Jag drömde om att denna skulle utvecklas till ett fint träd med riktiga egenodlade apelsiner på, men tyvärr trivs inte apelsinträd i vårt inomhusklimat så dessa plantor tynade bort så småningom.
Större framgång hade jag med att plantera pumpor i mammas blomrabatter, där de snart konkurrerade ut blommorna.
